Hon fattas mig alla morgonar
Hon fattas mig varje dag
Intill min levnads afton
Mitt sista ande
tag

Hon fattas mig i mitt mörker
Hon fattas mig i mitt rus
Omkring mig bara tystnad
Går ensam i mitt hus


För en stund
Fastän hjärtat känns som stelnat
Släpper jag min sorg och drömmer mig bort
Det var hon som gjorde mig helad
Skänkte mig ett liv av en annan sort


Hon fattas mig
Hon fattas mig

Hon fattas mig i min vrede
Hon fattas mig i varje steg
Nej, med guden som styr vårt öde
Sluter jag aldrig fred


En kort sekund
Där på farstubron
Känner jag en vind som av Tidens gång
Det var hon som kom över mon
Som möter mig i andanom


Hon fattas mig


Swedish progband

Hon fattas mig

Husdjuren En kommentar

Hon fattas mig alla morgonar
Hon fattas mig varje dag
Intill min levnads afton
Mitt sista ande
tag

Hon fattas mig i mitt mörker
Hon fattas mig i mitt rus
Omkring mig bara tystnad
Går ensam i mitt hus


För en stund
Fastän hjärtat känns som stelnat
Släpper jag min sorg och drömmer mig bort
Det var hon som gjorde mig helad
Skänkte mig ett liv av en annan sort


Hon fattas mig
Hon fattas mig

Hon fattas mig i min vrede
Hon fattas mig i varje steg
Nej, med guden som styr vårt öde
Sluter jag aldrig fred


En kort sekund
Där på farstubron
Känner jag en vind som av Tidens gång
Det var hon som kom över mon
Som möter mig i andanom


Hon fattas mig


Swedish progband


Tack för att du fanns här hos oss i nästan 14 år. Den nionde juni skulle du ha blivit fjorton. Vad är det i hundår? 100? Vad mycket vi har varit med om tillsammans, du och jag.
Jag var 18 när jag köpte dig för endast sjuhundra riksdaler. Din mamma var en blandning mellan Bouvier des Flanders och Norrbottensspets. Din pappa var en Golden Retriever. Du hade många syskon och jag vågar mig på en gissning om att du blev en av de äldsta.
När jag kom för att hämta dig den där dagen så fanns det en randig och en svart/vit valp kvar. Jag minns att jag tänkte att, en randig hund är mycket finare än en svart/vit. Men så var det något som jag inte kan förklara gjorde att jag valde dig istället.
Och det var meningen att det skulle vara du.
Ninja, den bästa hunden. Snällare än Lassie. Hur stolt har jag inte varit över dig! Även om du naturligtvis kunde vara en odåga ibland, men väldigt sällan.
Jag kunde ha dig lös. När vi mötte andra hundar och du gick fot och bara sneglade åt hundar som om de var dumma i huvudet när de skällde och studsade som jojjosar i kopplen.
Dressyren och lydnaden gick utan ansträgning. Du blev precis en sådan hund som jag alltid velat ha.
Du hängde med mig till Örebro, där vi bodde i fyra år. Du fick hundratals fästingar på dig där. Du blev resvan och åkte tåg och buss som värsta globetrottervovven. Du har varit i Jönköping hos Markus och så åkte vi till Stockholm och hälsade på Linda. Men tunnelbanan var ingen favorit, den var lite småläskig.
Du var min räddning när jag mådde som sämst där i örebro. Jag var tvungen att gå ut med dig på promenad oavsett hur dåligt jag mådde.
Sedan flyttade vi till övik. Det tyckte du var hejsan! Matte blev en glad matte igen (minns du när vi bodde i en lägenhet på bottenplan och det knackade på en konstig man mitt i natten, och när jag öppnade dörren förvandlades du till den största och farligaste hund jag sett. Då kanske du räddade mig från något hemskt. Det fick jag som tur var aldrig veta(men du visste något). Du har aldrig varken före eller efter den händelsen varit så farlig igen).
Och så var det så nära till landet. Dit flyttade du på heltid så småningom och trivdes toppenbra. Du blev en lycklig lantis. Jag saknade dig men du var ju inte långt borta, inte lika långt borta som du är nu.
Du älskade vintern och snö. Snögrisen. Bara det inte blev allt för kallt för då fick du köldkramp i benen. Sommaren var väl lite sisådär med den där värmen, men det var himla kul att bada i sjöar och åar. Att dyka efter pinnar var ingen konst.
Du gillade att bada så mycket så en gång när det läckte upp avloppsvatten på landet så tyckte du att det var en lämplig plaskdamm. Det tyckte inte jag. Du luktade inte direkt rosor efter det doppet.
Älskade att bada, hatade att duscha.
Alltid glad, alltid vänlig, alltid lyssna (utom den sista tiden då du blev döv). Du har varit med under uppgång och nedgång. I lycka och olycka. När jag varit glad och när jag varit helt krossad och knappt tagit mig upp från golvet. Jag är så tacksam för att du varit här hos mig, hos oss.
Vittra och Isis kommer också att sakna dig. Nu får de krypa ihop hos varandra och sova utan dig. Vi kommer att sakna dig! Alla i flocken saknar dig!
Det finns så mycket jag skulle kunna skriva, jag har fjorton år av minnen (we have our history you and I). Du är inte här längre, men du är inte heller riktigt borta.

Jag älskar dig.

Ninja.
1998-06-09
2012-04-30

"Själar säger aldrig förväl"






Tack

Husdjuren 9 kommentarer


Tack för att du fanns här hos oss i nästan 14 år. Den nionde juni skulle du ha blivit fjorton. Vad är det i hundår? 100? Vad mycket vi har varit med om tillsammans, du och jag.
Jag var 18 när jag köpte dig för endast sjuhundra riksdaler. Din mamma var en blandning mellan Bouvier des Flanders och Norrbottensspets. Din pappa var en Golden Retriever. Du hade många syskon och jag vågar mig på en gissning om att du blev en av de äldsta.
När jag kom för att hämta dig den där dagen så fanns det en randig och en svart/vit valp kvar. Jag minns att jag tänkte att, en randig hund är mycket finare än en svart/vit. Men så var det något som jag inte kan förklara gjorde att jag valde dig istället.
Och det var meningen att det skulle vara du.
Ninja, den bästa hunden. Snällare än Lassie. Hur stolt har jag inte varit över dig! Även om du naturligtvis kunde vara en odåga ibland, men väldigt sällan.
Jag kunde ha dig lös. När vi mötte andra hundar och du gick fot och bara sneglade åt hundar som om de var dumma i huvudet när de skällde och studsade som jojjosar i kopplen.
Dressyren och lydnaden gick utan ansträgning. Du blev precis en sådan hund som jag alltid velat ha.
Du hängde med mig till Örebro, där vi bodde i fyra år. Du fick hundratals fästingar på dig där. Du blev resvan och åkte tåg och buss som värsta globetrottervovven. Du har varit i Jönköping hos Markus och så åkte vi till Stockholm och hälsade på Linda. Men tunnelbanan var ingen favorit, den var lite småläskig.
Du var min räddning när jag mådde som sämst där i örebro. Jag var tvungen att gå ut med dig på promenad oavsett hur dåligt jag mådde.
Sedan flyttade vi till övik. Det tyckte du var hejsan! Matte blev en glad matte igen (minns du när vi bodde i en lägenhet på bottenplan och det knackade på en konstig man mitt i natten, och när jag öppnade dörren förvandlades du till den största och farligaste hund jag sett. Då kanske du räddade mig från något hemskt. Det fick jag som tur var aldrig veta(men du visste något). Du har aldrig varken före eller efter den händelsen varit så farlig igen).
Och så var det så nära till landet. Dit flyttade du på heltid så småningom och trivdes toppenbra. Du blev en lycklig lantis. Jag saknade dig men du var ju inte långt borta, inte lika långt borta som du är nu.
Du älskade vintern och snö. Snögrisen. Bara det inte blev allt för kallt för då fick du köldkramp i benen. Sommaren var väl lite sisådär med den där värmen, men det var himla kul att bada i sjöar och åar. Att dyka efter pinnar var ingen konst.
Du gillade att bada så mycket så en gång när det läckte upp avloppsvatten på landet så tyckte du att det var en lämplig plaskdamm. Det tyckte inte jag. Du luktade inte direkt rosor efter det doppet.
Älskade att bada, hatade att duscha.
Alltid glad, alltid vänlig, alltid lyssna (utom den sista tiden då du blev döv). Du har varit med under uppgång och nedgång. I lycka och olycka. När jag varit glad och när jag varit helt krossad och knappt tagit mig upp från golvet. Jag är så tacksam för att du varit här hos mig, hos oss.
Vittra och Isis kommer också att sakna dig. Nu får de krypa ihop hos varandra och sova utan dig. Vi kommer att sakna dig! Alla i flocken saknar dig!
Det finns så mycket jag skulle kunna skriva, jag har fjorton år av minnen (we have our history you and I). Du är inte här längre, men du är inte heller riktigt borta.

Jag älskar dig.

Ninja.
1998-06-09
2012-04-30

"Själar säger aldrig förväl"