Strindbergs stjärna

Kommentera
Av: Jan Wallentin
 
Isvidderna i Arktis i slutet av 1800-talet. Tre svenska polarforskare försvinner efter en vådlig ballongresa.
Kropparna hittas drygt trettio år senare.
Vad Andrée och hans medhjälpare dog av är det ingen som säkert vet. Och det är väldigt få som känner till det egentliga syftet med expeditionen, som känner till att den unge fysikern Nils Strindberg i sin packning hade med sig ett kors och en stjärna av okänt ursprung.
Mer än hundra år efter ingernjör Andrées luftfärd gör en amatördykare ett både märkligt och fasansfullt fynd i en gruvgång i Dalarna. Ett lik som ingen saknar. När pressen efter några dagars intensiv bevakning får veta att det rör sig om ett dödsfall från början av 1900-talet så svalnar intresset.
Men då har det å andra sidan vaknat ordentligt på andra håll, hos olika ljusskygga organisationer och skugglika individer. För det rapporteras att liket hållit i ett gammalt kors i ett fast grepp i sin hand. Historikern Don Titelman får höra talas om korset av en slump, och dras mot sin vilja in i jakten på den stjärna, som utgör den andra delen av nyckeln.
Strindbergs kors. Och Strindbergs stjärna. Inte ens de invigda har vetat var de tog vägen.
TIlls nu.
 
Detta tyckte jag: Det här var en bok som jag köpte mest pga att jag gillar omslaget. Det kan bli så ibland.För själva titeln är inte speciellt upphetsande precis, beskrivningen lät dock ganska lovande.
Boken börjar bra, det är spännande. Efter halva boken så svalnar den, även om det är äventyr så känns det inte som att det griper tag. Det är rätt rörigt och berättlesen blir det känns tillslut bara ihophaffsat. Huvudpersonerna känner jag mig heller inte speciellt engagerad i.
Nja, börjar bra men tappar spänningen efter ett tag.